Förlossningberättelse
Knåpar ihop en förlossningsberättelse :)
Starta, gravid 39+0.
Kände dagen före att jag tyckte det rörde sig lite där inne, blev lite smått orolig då jag aldrig behövt fundera på det. Hon har varit väldigt aktiv i magen. Sa inget till Jocke, men mot kvällen gjorde jag det, han sa, men då åker vi in. Men nej, sa jag. Inte så lätt att bara åka in med 2 barn på kvällen. Hade ju självklart ringt mamma då, men jag gjorde massor, skaka på mig, drack vatten och buffa på magen. Fick lite respons tillbaka, men inte den där kicken jag ville, men kände henne, dräför beslöt vi oss för att lägga oss.
Det var veckan för bf, vart en färdknäpp, just för att det funka förra gången. Vattnet gick då 15 min senare, om det var därför vet jag inte.
Återigen till kvällen, somnade, sov lite oroligt med tanke på lugnet i magen, samtidigt som jag hade väldigt smärtsamma sammandragningar, dom kom rätt plötsligt, ja efter färdknäppen då kanske?
Ja, efter att sovit lite oroligt vakna jag vid 06.00 och kissa, sedan kände jag att det rann längs bena, men vela inte säga något till Jocke ännu då jag inte var säker. Börja gå omkring för att få se om det skulle fortsätta, när magen dog ihop sig rann det längs bena, alltså bara mer och mer. börja bli rätt säker, så sa berätta till jocke vad som skedde. ja ringde till fl och berätta vad som skett. Hon bad oss komma in.
Mamma kom upp till barnen. Hade inte jätteont i bilen, som ja haft tidigare, fick regelbundna värkar på 2 min i mellan. Men dom gjorde inte så jätte ont.
08:10 vart vi inskriven , Fick en ctg kruva påkopplad i 10 min, sedan tog hon av den, hon valde heller inte att undersöka mig, för hon ville mest se mig, hur min kropp skötte det hela. Hon kom in ibland och kolla om hon mådde bra inne där, dom hade inte någon koll på mina värkar, utan det fick jag sköta själv.
Förut har dom alltid kunna sett min värkar, annrolunda kanske när man vart med om det 2 gånger förut.
10.00 frågade hon om jag var nyfiken för att se hur mycket ja öppnat mig, då sa jag, ja.
Då var jag öppen 7-8 cm sa hon.
klart fostervatten rinner samt att hon låg högt upp tvärrvid i magen, så hon hade inte sjukit något.
la mig på sidan och kände hur jag fick en värk som gjorde så himla ont, sa det till vår bm. Då sa hon, jag det gillar vi. Fortsätt ligga på sidan du :)
Fick som sagt mycket smärtsamma värkar, 25 minuter efter, alltså 10.25 fick jag krystvärkar, 10.32 var hon ute :)
Fort gick det, blev helt chockad! Hon sa att min kropp skötte det så fint. att ligga så högt upp i magen, och så fort halka ner, det kan bara en omföderska göra sa hon också!
Ja, smärtsamt var det, men helt magiskt. Fick inte en enda bristning och behövde heller inte sy något stygn.
Vi hade en superduktig bm!
Ut kom Ett till litet mirakel, redan 2 månadersen!
